Hej på er!
Nu är jag tillbaka på banan. =)
Mitt tillstånd är stabilt och jag mår bra, fast det drar lite i huden på grund av stygnen. Men min lärare, som är sjuksköterska ska ta bort dem imorgon.

Jo det hela började förra lördagen. Jag och Hanna hade varit i Ullared och shoppat en massa bra grejer.  När vi kom hem lassa vi ur bilden hos Kalle och mig i Kärra för att sedan åka vidare till min mor för att fika. Väl i angered efter fikan så fick jag så himla ont i magen. Min kommentar var "jag har så jävla ont i magen". Jag tänkte att det går väl över...
    Hanna åkte hem och jag var kvar hos mamma. Smärtan i magen eskalerade under kvällen och efter middagen trodde jag nästan att jag skulle dö. Trodde att det bara var stopp i maskin och gick på toa. Men inget hände (ursäkta intimiteten). Men det hjälpte inte och mitt allmäntillstånd var inte det bästa så mamma fick snällt köra hem mig.

När jag väl kom hem började det riktiga helvetet. Så fort jag satte mig ner så trodde jag att jag skulle svimma. Det svartnade för ögonen och magen gjorde rikigt ont. Men jag trodde fortfarande att det bara var att jag hade ätit dåligt dagarna inna, så att det blivit stopp. Jag började fundera på om det var tarmvred, stillastående tarm, förstoppning eller möjligtvis kunde vara blindtarmen. Jag hade molande värk i hela magen som gick över till rikigt ilande smärta när jag satte mig ner.
     Jag drog upp högerbenet mot magen för att se om det gjorde ont på höger sida där blindtarmen sitter men det gjorde det inte just då. Jag pratade med Kalle en kort stund men jag var så påverkad av smärtan att jag inte orkade prata och fick lägga på. En stund senare somnade jag.

Nästa morgon, söndagen var det lite bättre men inte bra. Tarmen jobbade ingenting och jag blev väl lite mer orolig. Låg i sängen hela dagen och gick dubbelvikt men hade inte svimmningskänslan på samma sätt som kvällen innan. Men när det inte hade släppt på kvällen runt sju-tiden ringde jag sjukvårdsrådgivningen och fick parta med en sköterska. Hon tyckte absolut jag skulle åka in och få magen undersökt. Ringde mamma som då körde mig till östra.

Runt åtta var vi där och redan kvart i nio eller något var vi inne på ett undersökningsrum. Sjuksköterskan tog prover och ställde tusen frågor, klämde på mig och kollade en massa annat. Det som jag inte känt innan kom som en bilxt från ovan. Det gjorde nu skit ont att böja höger benet upp mot magen. Typiskt tänkte jag det är väl blindtarmen. SSK:n trodde att så var fallet eftersom mitt CRP låg på runt 100 och jag ömmade när hon tryckte över de delar på buken.

Jag fick en kanyl i armen (kommer inte på dess egentliga namn) och fick dropp. Jippie, jag som trodde jag skulle få åka hem med ett lavemang och vänta på att skiten skulle rinna ur. Men icke!

Läkaren kom och kände på magen, ställde tusen frågor och beodrade att lägga in mig för operation dagen därpå.
    Lades in på KAVA och mamma åkte hem. Sov inte alls bra. Dagen efter, dvs måndagen var doktorn inne igen och klämde på mig och fler prover togs. Wiiie.. typ inte. men nödvändigt.

Kl 13.30 rullades jag ner till operation. Jag sov gott kan jag meddela.
   Efter operation vaknade jag och hade jätte ont. var ite alls trevlig mot sköterskan. Fick mer morfin och lugnade ner mig och bad om ursäkt, kommer i för sig inte ihåg vad jag sagt men jag tror jag inte var så vidare snäll.

Rullades upp på rummet runt 18:30 och där var, Kalle, Syrra, Rickard, Pappa och hans Carina. Blev jätteglad =)
Kalle stannade extra länge och det var jättemysigt. Älskar dig verkligen Kalle =).

Fick sova lite men runt halv 4 tisdag morgon rullades jag upp till en annan avdelning. Hade jätteont och tyckte livet var pest. Men Pappa, Kalle, mOrfar och mamma hämtade undertiden jag var på den nya avdelningen min säng i hindås för att jag skulle slippa ligga på madrass på golvet som jag och kalle gjort de senaste månaderna. (varför är en annan historia). På eftermiddagen hämtade Kalle och mamma mig och jag fick åka hem med morfin tabletter och fick med mig flera blodförtunnade sprutor som jag själv skulle sätta i låret. Skit kul =)

Sen dess har jag lyckats komma på bättringsvägen men skaffat mig en rejäl förkyldning.
   Den börjar ge sig den också, skönt.

Imon tas stygnen och jag hoppas att jag snart slipper den svullna buken. Det enda som är positivt är att jag är nu en blindtarm fattigare och jag kan inte längre ha ont i något som är helt onödigt.

Hoppas allt är bra med er i alla fall.
Förlåt att det blev lite långt men tänkte att ni kaske var lite nyfikna ;)

XOXO