oncontextmenu="return false">

Välkommen Baileys :)

Nu har lilla katten flyttat in!
Och det känns jättekul och jättemysigt.

Jag och mamma hämtade honom vid kl 14 idag. Åkte till Floda för att träffa Maria, den trevliga uppfödaren :) Hon bjöd på thé och goda kakor. Nu hade hon inte så många små ullnystan kvar utan Baileys var näst sist ut ur boet. Brorsan till honom skulle få flytta hemifrån imorgon.
  
När vi kom hem ville Baileys inte först gå ut ur reseburen men med lite lock och pock med leksaker så tittade han ut. Då blev det rundvandring och skorna som står i garderoben var väldigt intressanta så där kröp han in och först hittade jag honom inte. Men jag fick följa jamningarna och där var han inknödd bland alla skor. Så jo han kanske har lite fotfetich i alla fall eller aa skofetich. tihi

Sedan när kalle kom hem gömde han sig under min säng och ville inte alls vara med. Men med lock och pock återigen kom han fram. Vi satte för ingången under sängen eftersom det var så dammigt där inunder (ska städa de kommande dagarna) så Baileys valde att husera under soffan. Okej tyckte vi han får nog vänja sig en stund så vi lät honom vara, sötnosen somnade uner soffan och jag ställde in lite vatten uner soffan ifall han blev törstig då han vaknade, för jag var inte säker på att han skulle våga sig ut i köket ännu. Men så här dags så har han gjort både nummer 1 och nummer 2 på lådan samt tagit sig ett slick i vattenskålen i köket. Men dock har han inte rört maten som är upphälld.

Just nu är han lite ängslig och ledsen, jamar en massa, jag tror han saknar kullsyskonen, mamma och Maria. Så här har han gjort efter att han kommit ut från soffan men då jag leker med honom är det som att han glömmer bort en del av saknaden. Så nog gör han sig hörd alltid! vilket är bra, fast han låter lite ynklig så det skär i hjärtat på mig. Undra om inte han ska få sova i min säng inatt, om han vill förstås...

Men nust i detta nu så sover både Kalle och Baileys nästan "nos" mot nos i kalles säng.(Se bild längst ner Höger)

Här kommer lite bilder. Ursöta om ni frågar mig:kartongen i form av ett hus visade sig vara jättelajbans :)
En hård dag för båda två.
Kalle var inte så farlig som jag trodde...

XOXO Mariette

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0