oncontextmenu="return false">

Vart är respekten och framför allt föräldrarna?

Skriver ikväll angående händelser i Göteborgsområdet de senaste nätterna.
Se artikel: http://www.gt.se/nyheter/1.1681142/stenkastning-och-fler-brander-i-natt

Många (dock inte alla) av dagens ungdomar har tappat respekten för det mesta i samhället. Äldre personer är tydligen inte längre några som man ger sin sittplats till på bussen, poliser hyses det ingen respekt för och medmänniskorna verkar vara något man spottar på nu förtiden.

Det vet vi alla att tonåren är en reinkarnation av treårs åldern där vi har en egocentrisk världsbild men hur egocentrisk får den då lov att vara när man ändå anser sig som "vuxen"?
    När vi är tre år finns förhoppningsvis, eller iaf oftast våra föräldrar där och tillrättarvisar oss med mer eller mindre hårda metoder men vi tar oss i alla fall ur oss detta beteende. Något som ungdomarna inte verkar göra då föräldrarna är mer intresserade av sin karriär än intresserade av vad deras 15-17 åring gör ute på nätterna. Sedan finns ju de ungdomar mellan 18-20 som enligt staten betecknas som vuxna men som i alla fall behöver mamma och pappa som ger dem en åthutning ibland. 20 åringar som kastar sten mot polis uppfattar jag inte som vuxna utan som förvuxna barn med ett sinne likt en tre åring.

Polisen bör ta varenda en utav dem ungdomarna i örat och åka hem till den unges mamma och pappa för att berätta vad han/hon verkligen ägnar sig åt om nätterna. Personligen skulle jag skämmas ögonen ur mig om min mamma och pappa öppnade dörren och jag hade två poliser i bakhasorna en tidig söndagsmorgon. Bara tanken får mig att rysa. Effektfullt om du frågar mig eftersom det oftast finna en väldigt stor respekt gentle mot sina föräldrar. I alla fall om man är normalt funad! Och har man inte den respekten som förälder kanske man bör fråga sig vad man gjort för fel.

Polisen får sluta vara så mjäkig, Reinfeldt får fixa fler jobb till ungdomen och föräldrar, Vakna upp i koman.

Och jag, jag ska nu i lugn och ro, tillbakalutad se hur världen fortskrider.

På återseende.
   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0